Jag har alltid älskat att sjunga och för många år sedan blev jag uppringd och man frågade om jag ville ställa upp i en talangjakt och jag svarade nervöst ja det kan jag väl. Det var hemskt nervöst men det slutade med att jag vann och 2000 kronor var vinsten, vilket för mig var mycket pengar. Inredningsnörd som man är funderade jag direkt på vad jag skulle köpa för de pengarna och jag begav mig rätt så snart till en antikaffär då jag älskade och älskar second hand.
I have always loved to sing and many years ago I got a call asking me to compete in a talent competition and I nervously accepted. I was so nervous singing Oleta Adams Get here but I won and came home with 2000 SEK which was a lot of money for me, because I am such a interior design nerd so the first thought receiving the money was what interior item am I going to by for the money. I went to a local antique store because then and now I love vintage design and things.
Direkt när jag kom in i butiken som var mörk och dammig så såg jag den, den vackraste kristallkrona som jag någonsin har sett. Den kostade mycket mer än de pengar jag hade, 4500 kronor var prislappen, så jag insåg att den inte skulle kunna bli min. Då dök en av ägarna upp och undrade om jag tyckte om kristallkrona och jag svarade att jag tyckte mycket om den men att priset var högre än min budget. Han frågade då helt plötsligt om jag kunde tänka mig att betala 1500 kronor för den. Jag trodde först att han skojade men han var helt allvarlig. Jag sa att det ville jag hemskt gärna och kristallkronan blev min. Han fru som han drev butiken med blev allt annat än glad när hon insåg vilken rabatt jag fått men mannens kommentar var att den hängt i butiken i flera år och när han såg min kärlek till den så var det ingen tvekan, vilken trevlig man.
The moment I stepped into the store, that was dark and dusty, I saw it. The most beautiful chandelier I have ever seen, it costed a lot more than the price money, the tag said 4500 SEK, so I realized that it wouldn’t be mine. Then the owner showed up and asked if I liked the chandelier and I said that I liked it very much but that it was out of my price range. He then asked it I would consider paying 1500 SEK for it, I thought he was kidding but he was dead serious. I said yes and the chandelier became mine. The mans wife wasn’t thrilled to know the discount he gave me but the man stood by his word and said that it had been in the store for a couple of years and when he saw my love for it he didn’t hesitate to sell it to me for less than half price, what a nice man.
När han tog betalt sa han till mig att lampskärmarna inte är gjorda av människohud, för en tjej på 17 år förstod jag inte alls vad han menade. Han berättade då att kristallkrona är tillverkad i Tyskland på 40-talet under andra världskriget och då var det inte ovanligt att man gjorde lampskärmar av människohud. Så fruktansvärt! Jag blev då för första gången medveten om hur viktigt det är att ta reda på hur sakerna vi köper har tillverkats och under vilka förhållanden, på det sättet kan vi göra skillnad om än en liten.
When I paid for it he said that the lamp shades wasn’t made out of man skin, for me that was seventeen years old I didn’t know what he meant. He then told me that the chandelier was made in Germany in the fourties during the second world war and it was not uncommon that they made lamp shade out of man skin at that time, so terrible! I then became aware that even when we buy our interior it is so important to aware of how and under which circumstances the things are being made, that is a way to make a difference even if it is small.
Min händige pappa hjälpte mig att byta elen i den som inte fungerade och vi rengjorde den noga. Ända sedan den dagen så har den hängt på hedersplatsen över matbordet i vardagsrummet och jag har svårt att se vad som skulle få mig att ändra på det. Jag tycker lika mycket om den idag som jag gjorde då, trots att min smak inom inredning har ändrats mycket sedan dess. Min pappa är den ende som har sett lysröret i mitten lysa men min förhoppning är att jag en dag ska hitta ett nytt lysrör till den så om någon har något tips på vart jag ska vända mig så hör gärna av er, snälla.
My very handy dad helped me to change the wires in it because it didn’t work and we cleaned it carefully, ever since that day it has had it’s place over the dining table in the livingroom and I can’t see that ever changing. I love it just as much today as I did then even if the rest of my taste in interior has changed very much. My dad is the only one who has seen the fluorescent glow and I hope that I can find a new one some day to replace it and see it lit, if anyone knows where I possibly can find a replacement, please send me a message.
