Vi har väl alla förhoppningsvis möbler och inredning som vi gillar, men sedan finns det en del av dem som har en speciell plats i våra hjärtan, för mig är vår ottoman en sådan.
We all hopefully surround ourselves with interior in our homes that we like but some of them are more precious to us than others and our daybed is one of those items in our home.
För över tjugo år sedan sade min man att han ville ha en divan i vår lägenhet men jag var riktigt tveksam. Vi nekar däremot aldrig den andre något och det är något som jag älskar i vårt förhållande så jag kikade runt på auktioner som jag ständigt besökte. En torsdag hittade jag en som jag kunde tänka mig i ”skräprummet” på auktionskammaren. I skräprummet stod alltid de möbler som auktionsfirman bedömde som svårsålda och som skulle gå billigt.
For over twenty years ago my husband said he wanted a daybed in our home but I hesitated. Something I really love in our relationship is that we never deny each other anything, we compromise. I started to look around at local auctions and finally I found one that I liked in the ”garbage room” at the local auction house. The garbage room is where they put furniture they think will be hard to sell or are in bad condition.
Jag vann budgivningen på 280kr och var överlycklig och ringde min käre morbror som alltid ställer upp. Han kom med släp och hjälpte mig att få hem dem. Den var redan då klädd i detta orange ulltyg och planen var att klä om den i ett ljust tyg men jag har kommit att tycka mycket om den som den är så den får nog vara som den är. Stommen är gjord i bonad björk och fötterna är stilistiska lejontassar, jag tycker om den strama formen. Jag har kollat runt för att se var den kan vara tillverkad och den liknar möbler formgivna av Axel Larsson på Bodafors under 40-talet.
I won the bidding and it ended up costing me only 280 SEK. I called my wonderful uncle who came and helped me to bring it home. It was in a great condition in this orange fabric in wool. I planned to change the fabric to a white one but the orange colour has grown on me so that has never happened and I think I will keep it the way it is. It has beautiful stylish feet of lion paws and decorated sides with squares of birch. It have tried to find out who has designed it and where it has been manufactured but it has been hard. I think it might be Axel Larsson in the forties at Bodafors because it looks in style like other things he has made but I am far from sure.
Det jag vet ytterligare om ottomanen är att den har stått hemma hos en direktör i Gemla. När han dog såldes det mesta av hans hem på auktion. Nu står hans älskade ottoman hemma i mitt bibliotek och om man riktigt trycker ner näsan i tyget kan man känna en svag doft av cigarr. Ofta används den som gästsäng när vi har gäster som sover över då den är bäddbar med en riktigt skön undersäng, för det mesta används den för avslappning när jag gör mindfulnessövningar eller läser. Den kommer nog vara med mig hela livet och förhoppningsvis så fortsätter den sitt liv hos någon annan efter vår tid tillsammans.
What I know about the daybed is that it has belonged to a CEO who lived in Gemla. When he died all his belongings were sold at auction and it ended up with me. I have it in my library and if you press your nose against the wool you can smell a vague scent of cigar. We use it a lot as a quest bed since it is bedable but mostly I use it for relaxing when I read or do mindfulness. I think it will be with me for for the rest of my life and after that continue its life in someone else’s home.
